Jag tränar, jag äter, jag sover. Jag hinner blogga på morgonen och mitt hår är lockigt. Livet rullar på och till och med när jag inser att mitt vackra fluff är mer rött än brunt för tillfället så orkar jag inte annat än att le lite. Jag är helt enkelt glad, och förhoppningsvis håller det i sig.

Tre små bilder från helgens äventyr i Malmö på den årliga Malmö Open i taekwondo. Trevligt var det och förutom en ond rygg efter en 16 timmars bussresa (enkel väg) så blev jag ett silver rikare. Lite mer erfaren och med ny träningsmotivation kom jag i alla fall hem i söndags.

Annars så rullar livet på, igår var jag tillbaka i skolan och idag ska jag på möte om NIU (nationellt godkänd idrottsutbildning), i morgon blir det träna och redan till helgen blir det tävling igen. Men denna gång på hemmaplan, dock är det inte ens säkert att jag får motstånd. Men man kan ju alltid hoppas! Förutom det händer det inte så mycket. Skolan börjar ta sina sista steg och snart kommer väl våren äntligen till oss i Norrland med. 

I och med detta otroligt tråkiga inlägg ska jag klä mig och bege mig till Anderstorpsskolans blå sal.

Lite småsnygga bilder från i helgen då jag och mina friends bestämde oss för en tjejkväll med hamlagad mat, snygga kläder och bad i jacuzzi. Riktigt trevligt slut på lovet! Och påtal om lov, har nu avverkat mitt sista påsklov som grundskoleelev. Även om jag är tröttare nu efter lovet än innan så känns det rätt bra. 

Fick preliminärbesked om gymnasiet idag också, det är nog det som får mig att vilja blicka framåt. För kom in på den linjen jag vill och sen så börjar jag vara lite less på samma gamla skola och samma gamla lärare. Vill ha något nytt och roligt i mitt liv helt enkelt. En sak måste jag dock erkänna, i samma stund som jag tog första steget in i klassrummet i sjuan trodde jag att jag aldrig skulle gilla min klass, den var för tråkig helt enkelt. Trodde aldrig jag skulle känna det minsta lilla saknad av min klass den dagen jag skulle gå ut nian. Men nu, inne på de sista två månaderna med det som en gång varit 7D, 8D och inne på det som nu är 9D. Så känns det faktiskt rätt sorgligt att jag om ca en och en halv månad kommer stå en sista gång med de folk jag spenderat tre hela år med - dag in och dag ut. Ojojoj, nu måste jag sluta, sen när blev jag så emotionell?

Jag har inget stort antal läsare. Men ändå vill jag be er att allihopa se denna film och sedan sprida den vidare. En person gör skillad. Blir äcklad över våran värld ibland, idag är en sån dag. En sån dag som får mig att önska att jag var några år äldre så jag kunde resa ut i världen och försöka göra skillnad.

För er som inte ser vad det här ovanför är så är det Havregrynspankakor med grädde och hallon. Typ den bästa frukosten på länge! Om vi bortser från hotellfrukosten jag åt för två veckor sen vill säga. Det bästa var att receptet var så himla simpelt. Blanda ihop lite havregryn, mjölk och ägg sen hips vips låg detta på min tallrik. Lite smaklöst om jag ska vara ärlig. Men med överdrivet mycket (mer än på bilden) hallongrädde så blev smaklökarna som hypnotiserade.

Vaknade förövrigt klockan 8 i morse. Ville först dö för ett ögonblick. Varför ska jag aldrig få sova ut? Men sen insåg jag att jag var rätt pigg så gjore mig denna underbara frukost. Och det vägde som upp. Alternativen var: Sova "länge" (11) trycka en macka, klä på mig och åka till klubben eller vakna tidigt, äta himmelsk frukost och sedan se lite tv och ta det lugnt resten av morgonen. Helt klart är jag nöjd med denna lördagsmorgon.

Slutade tidigt igår, slutade tidigt idag och slutar tidigt i morgon. Slapp nämligen sista lektionen igår, idag har vi tidig dag enligt schemat och i morgon har vi en så kallad komp-eftermiddag. Den här veckan kan nog inte bli mycket bättre? (Om vi inte jämför med förra veckan vill säga..)

Idag efter skolan begav jag i alla fall till klubben för att bli lite stark. Och förstås så får ni en väldigt sexig bild på mig och en bild som får mig att se väldigt biff ut. (Som jag för övrigt också är) Och för att fortsätta spinna vidare på träning. Jag har nu efter någon månads svacka börjat klättra uppåt igen, helt plötsligt känns all träning så mycket enklare och nu vill jag verkligen. Det är sånna här tillfällen som får ens liv att kännas som en dans på rosor. Nu vill jag verkligen bli bäst, och jag vet att om jag fortsätter att kämpa kommer jag en dag att kunna bli det! I små korta steg kanske, men en dag kommer ni hitta mig på prispallen.